Glaset halvfullt

22 april, 2021 No Comments

Det är den tiden på året när man står med ena foten ute i sommaren och den andra fastklibbad i vinterrusket. Något som inte bara verkar vara reserverat för vädret, utan det mesta just nu. Vaccinationerna av Covid-19 har dragit igång ordentligt samtidigt som smittspridningen ökar. Vi ska stanna hemma så mycket som möjligt, samtidigt som livet fortsätter att gå. Det är onekligen en spännande tid, som många av oss säkert kommer titta tillbaka på med lite förundran.
Hur kom vi igenom det där året egentligen?

Med varma dagar så är det flera av oss som springer ut för att sitta mot en solig vägg med slutna ögon. Eller gå på lokala äventyr med dem vi tycket om och bor med. Exempelvis som när jag och Angelica gick till den närliggande forsen och hälsade på mitt favorithus! Visst är det gulligt? Det såldes för några år sedan för hisnande en krona (!).

Man kommer dit genom att gå över en liten bro, och det ligger helt idylliskt mellan ängar och träd. När Angelica var liten hade ett äldre par kaniner här- gissa vem som ville besöka dem i tid och otid? Men under hela tiden som jag varit ingift i släkten (11 år nu) så har det stått hyfsat tomt här. Efter att ha förevigat den fina trappen så knallade vi vägen bort och diskuterade både högt och lågt. Det är skönt att ha sådana promenader ibland. Där det viktiga och tunga kan varvas med det lättsamma och höga skratt.

Efter långhelgen så blev det hela 17 grader varmt. Så när jag slutade var jag tvungen att sätta mig på en bänk. Det är svårt att förstå nu, tre dagar senare när det öser ned snö. Men det är väl så, att livet är både det ena och det andra samtidigt. Otroligt vackert, svårt och på något sätt så kommer allt att ordna sig. Till sist.

Våren 2021

6 april, 2021 No Comments

Våren kommer med stormsteg, men i måndags vaknade vi till över en decimeter snö här i byn. Det betydde att jag spenderade denna röda dag i köket och lyssnade på podcast ungefär hela tiden. Det var ett väldigt trevligt sätt att spendera dagen. Den senaste podden jag lyssnar på är RedHanded- en brittisk true crime podd som är grymma, pålästa och roliga. Rekommenderar starkt!

Så det som bakades var blåbärsbröd från Mattias Kristianssons kokbok Det veganska köket och mitt första försök på surdegsbröd. Surdegsbrödet blev inte speciellt lyckat; men blåbärsbrödet var väldigt gott! Det fick också en väldigt fin marmorering inuti, så det kommer jag göra igen.

Konsten att leva

27 februari, 2021 No Comments

Idag var en typiskt bra dag, full med aktivitet i köket. Det blev sockerkaka med äpplen och kanel, morotsbröd och butterkaka. Till det lyssnade jag på självbiografin om Jaycee Dugard och hennes 18 år som kidnappad. Det blev matlagning med flera matlådor; och övningskörning där jag satte 10 st start i uppförsbacke i rad.

Det var produktivt, men på ett sådant där avslappnat härligt sätt. Speciellt när man efter god kvällsmiddag bestående av couscous, grekiska grillspett och ratatouille med rödvin kan sjunka ned i soffan med en bok och en öl. Det härliga uppstår i det kravlösa och kontrasterna, tänker jag.

För jag skulle kunna köra en tvättmaskin eller försöka fixa skåpet så att det går att stänga. Men det tänker jag inte göra. Inte imorgon heller, för då ska jag bara ligga här i soffan och läsa vidare. Det handlar om att hitta balansen mellan att göra något meningsfullt, och att hitta vila där emellan. Det, det är konsten att leva det.

Februari när det är som bäst

14 februari, 2021 No Comments

Det är något visst som händer i februari. Solen värmer upp köket och lyser så stark att den värmer mot ansiktet. Solen går upp redan till halv åtta på morgonen, och vid denna tiden på året får jag alltid en sådan tacksamhet för livet. För solen, för små nöjen som att socker, smör och mjöl bildar kakor. För ljudböcker och doften av grönsåpa på köksbänkar. Att kunna ha fönstren öppna i perioder, och ljudet av smältande snö. Det är de små sakerna i livet som gör det underbart att leva.

Drunknar i tyll

8 februari, 2021 No Comments

Nu är klänningen i det stadiet där allt bara rullar på och det går undan i processen. I fredags köpte jag ut mjuk tyll, vilket knyter ihop de undra lagren av kjol. Sammanlagt är vi uppe i 20 meter tyll ännu.

Detta steg ser så otroligt häftigt ut, och är det härliga steget av att portionera ut en 25m längd så att rynkorna ska bli jämt fördelade. Sedan följde steget att handrynka och nästa fast, eftersom jag var sätt säker att en spole inte skulle räcka för ordentliga rynktrådar.

Handsömnad och bubbel, det är sedan gammalt. Speciellt i de lager när man kravlar runt på golvet .

Och när hela det lagret är fastsytt och rynkat. Längtar till nästa helgs provning!

Kattskatt i snö

6 februari, 2021 No Comments

Hur fint är inte vädret denna vecka? Strålande sol och blå himmel så långt ögat kan nå. Att solen går upp redan straxt efter klockan sju är ju inte kattpink det heller. Till och med jag blir sugen på att åka skridskor och dricka varm choklad ur termos.

Denna vecka är tredje veckan efter examen och nu börjar de nya rutinerna att landa lite. Börjar få koll på vad som ska göras när, och hur veckorna kommer att se ut. Ska vi kika på hur veckan sett ut än så länge?

I onsdags så glömde jag min matlåda hemma, så då fick jag ta mig en lunchpromenad till Saluhallen där jag åt Bangkok Style. Min go to, som är väldigt stark, men mättande då den har min favoritgrönsak broccoli i sig. Mums!

Det har ju varit kallt hela veckan, så jag kör stenhårt på tofflor i ull för att hålla värmen. De är extra bra, för de har en riktig sula som gör det mindre äckligt om man hittar någon mus som katterna haft ihjäl. Dessa har hittats med bara fötter tidigare, och det är mer äckligt än vad jag kan beskriva. Men pluspoäng att de gått och blivit riktiga bondkatter!

Eller, riktiga och riktiga. August vägrar att gå i den djupa snön och vill bara gå där det är färdiga spår.

Och lagom till helgen så hittade vi faktiskt en öl som jag tycker om att dricka, tack för tipset Lovisa! Påminner mer om en mustig cider eftersom den inte bryggs på vete som vanligt öl. Rekommenderar starkt till den som är ölskeptiker. Och det var den arbetsveckan det.

Stunden 12.44

2 februari, 2021 No Comments

Ligger i sängen efter en kylig promenad. Nattens snöfall resulterade i lite över tio centimeter och det var länge sedan det kom så mycket snö här. Från köket hörs Hozier och Angelica som sjunger med. Det biter fotfarande i kinderna, och jag läser Underbara Claras blogg. Det är något härligt och genuint där som jag gillar. Den gedigna inredningen, de glada färgerna och flocken barn som tillsammans målar en härlig bullerby-känsla.

Själv ska jag kanske dra mig ut sängen och koka te, eller så blir jag kvar här. Dagen idag är en av mina lediga dagar och då kan jag unna mig att göra precis ingenting. Ibland är det precis vad man vill och behöver göra.

Sammanfattning Januari 2021

1 februari, 2021 No Comments

Månadens väder: Snö! Det har varit så vackert med snö på vart träd och vi har också fått ett par fina soldagar. Bättre vinterväder kan vi ju inte få.


Månadens topp: Jag har tagit examen och börjat jobba. Känns fantastiskt och overkligt på samma gång, men mest känns det skönt att inte behöva kämpa mig igenom tegelstenar längre.


Månadens flopp: Den senaste månaden har jag börjat trampa ut i luften några trappsteg för tidigt och spilla mat och dryck på mig själv. Och det enorma stoppet vi hade i avloppet under en vecka. Tror jag förargat någon kärring i ett pepparkakshus.


Mat jag ätit och velat ha: Chokladcroissanter! Och vanliga croissanter med för den delen. Vet inte hur många dagar jag dagdrömt om croissanter till kaffet eller kvällens kopp te.


Hur många böcker jag läst: Min utmaning till mig själv i år var ju att läsa 52 st böcker, men under januari har jag redan gjort en rejäl buckla i det antalet då jag läst 12 st.


Bästa läsningen: Det bästa jag läste under januari var Hungerspelen och Fatta eld av Suzanne Collins. Jag är även snart klar med Revolt, den sista boken i trilogin och är förvånad över hur bra jag tycker den är. Minns att när jag läste den för ca 10 år sedan tyckte jag inte om den avslutande delen alls.

Sömnadstimmar: ca 50h

Sömnad: Jag har sytt på bröllopsklänningen, en fleecetröja, ett par jeans och några baby bodies. Älskar hur snabbt det går att sy!

Syateljéns framväxt!

26 januari, 2021 No Comments

Syateljén växer fram! Jag tror inte ni förstår hur många år jag drömt om ett eget rum att sy i. Känslan är nästan oslagbar nu när det äntligen börjar bli till. Först tänkte jag vi kunde göra en klassisk före/efter. Här nedan ser ni samma fönster: den vänstra bilden är i höstas när vi tagit ned tapeten och den högra är tagen i helgen.

Nästan allt som jag använt till rummet är saker vi redan hade hemma. Skrivbordet och stolen är efter Angelicas släkt. Hyllan är från mitt barndomshem och vägghyllorna satte de förr-förra hyresgästerna upp i ett annat rum. Skolplanschen hittade Angelica på loppis i höstas.

I hyllan har jag min knappsamling och säkerhetsnålar i den lilla lådhyllan. I pärmarna har jag sömnadsdetaljer, instruktioner, mått och grundmönster och alla mina böcker såklart. ❤️ Ovanpå är en spindelpress som jag fick i julklapp av min morbror (tack igen!) och den är ovärderlig när man ska slå in öljetter och tryckknappar. Jag ska bara köpa in bits till den under våren.

Vid dörren mitt emot fönstret har jag min anslagstavla. Så småningom kommer jag leta efter en större, men idag duger den gott. Här har jag måtten för alla grundmallar, korsettmönster, livmönster och skisser på brudklänningen. Längst ned har jag även de olika tygproverna. Viktiga saker som man måste ha koll på.

Mellan hyllan och denna vägg har jag en rörig klädstång- vi får se om denna ska rensas upp eller tas bort helt i framtiden. Idag hänger det inte bara kläder på den, utan även en lång pinne Angelica ska knyta en makramé bonad på. Rummet är inte helt målat än- färgen tog slut och de fick inte in någon mer i mellandagarna.

Färgen är den billigaste studenterna kunde hitta, Dollarstores egna för 120:-/2,5l.

Min antidepressiva och jag

19 januari, 2021 No Comments

Hej!
Jag heter Josefine, och jag äter antidepressiva.

Det har jag gjort sedan augusti 2019. Just nu är jag i processen att trappa ned medicinen Sertralin, en av de vanligaste antidep- medicinen i Sverige för att istället testa Fluxoetin- den svenska motsvarigheten till den välkända Prozac. Jag har även ångestdämpande jag kan ta vid behov; tidigare tog jag Atarax och nu använder jag Lergigan. Orsaken till att jag bytt från Atarax till Lergigan är inte att jag uppfattade den fungerade dåligt, utan att Atarax och den medicin vi först diskuterade att jag skulle byta till inte var kompatibla.

Sedan jag började med dessa mediciner har jag stött på en hel del fördomar, förvåning och ibland okunskap. Men beslutet att ta dessa mediciner är ett av de bästa besluten i mitt liv, och de har hjälpt mig väldigt mycket.

Jag har fått förhålla mig till människor som undrar om jag känner mig drogad. Till en elitistisk inställning om att det kanske är bra för vissa, men att de själva aldrig skulle ta dem. Råd att jag ska ta promenader, käka naturmediciner och/eller vänta på solen.


Men det enda som har hjälpt mig är traditionell medicin och terapi.

Det var mycket av dessa fördomar om medicin som gjorde att jag drog mig så länge för att ens fråga vården om möjlighet att få medicin för mina besvär. Det tog mig närmare 15 år, 15 år som jag aldrig kan få tillbaka. Som påverkat mina studieresultat, relationer och karriärmöjligheter.

Jag har testat naturläkemedel. Jag började dricka kaffe för fem år sedan, inte 15. Jag har tränat, jag har ätit både helvegetarisk och icke-vegetarisk kost; men medicin, det hjälpte mig.

Så om du funderar på att medicin kanske kan vara något för dig, testa. Prata med vården och försök med ett öppet sinne. Detta från någon som fick många biverkningar- men ändå anser de otroligt viktiga. När jag sattes in på min medicin så blev jag skakig, otroligt trött och orolig: biverkningar som är vanliga. Men allt eftersom kroppen vande sig så lättade biverkningarna. Dock fortsatte jag att vara trött och i perioder skakig- varför jag väljer att testa en annan medicin och inte sluta tvärt.

Mina depressiva perioder är kortare och lättare att ta sig igenom. Mina drag av tvångssyndrom är nästan helt borta. Min ångest är hanterbar, och triggar inte depressiva perioder i samma utsträckning. Jag sover bättre. Detta blir tydligare nu när jag trappar ned min medicin för att byta och alla symptom kommer tillbaka igen.

Detta är såklart mina erfarenheter, och vad som fungerade för mig. Men det behövs en motpol till den anti-medicin inställning som hindrar många från att söka den vård som faktiskt kan hjälpa dem.

×