Närlandskap

29 oktober, 2019 No Comments

I söndags när Moa och Mathias var på visning så tog jag mig ut på promenad i landskapet. Kände att jag behövde samla energi och förbereda mig för veckan, så lite natur var det som behövdes. Jag älskar verkligen att bo så nära till dessa landskap. På måndag är det ett år sedan vi fick nyckeln till huset och jag kan inte förstå att det har gått så fort. Borde göra en årssummering av huset- skulle ni vilja läsa det? I alla fall så slutade det med att jag var ute på min promenad i nästan två timmar.

Utsikten när man ska gå över spången för att komma till resten av naturreservatet. Allt var så fridfullt, jag varken hörde eller såg någon förres precis i slutet av promenaden men då kände jag mig nästan folkskygg och skyndade på istället.

Sist jag var här var det snö upp till knäna, men idag var det bara löv upp till anklarna. Här finns ett bord där man kan ha picknick med utsikt över sjön och på sommaren ska det vara en riktig blomsteräng. Svärmor brukar ta med mat och vin hit när det blommar och sitta med sina väninnor. Förebild vad gäller vardagslyx, eller vad säger ni? Men nu var bordet dyblött, så att sätta sig var inte att föredra.

I denna bäck var Angelica tvärsäker på att Näcken bodde när hon var liten. Jag kan nästan vara benägen att hålla med henne, speciellt nu på hösten när den är full av regn och porlar. På sommaren är den mycket lugnare.

Såhär ser en av mina favoritplatser i världen ut nu. Blev inte superpepp på att hoppa i, men något betryggad att allt ligger kvar och väntar tills nästa sommar igen. Men efter att ha varit här gick jag hem, med ett litet stopp på kyrkogården för att rensa upp lite pinnar från svärfars föräldrars grav. Resten av söndagen förflöt i sakta mak med att Moa kom tillbaka hem och vi lagade mat. Precis så härligt sömnigt som en söndag bör vara.

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×