Bokrecension: Stolthet & Fördom

18 juli, 2019 No Comments

Författare:  Jane Austen

Publiceringsår: 1813

Del i serie:  Nej. Andra författare har dock senare skrivit både parafraser och fortsättningar, exempelvis Pride, Prejudice & Zombies.

Genre: Klassiker, Förtext till Romancegenren

Handling: Godset i bygden blir uthyrt till en rik herre som har med sig sin bekantskapskrets. En av dessa, Mr. Darcy blir ytters opopulär bland de som bor där och framförallt av romanens hjältinna, Elizabeth Bennet. De båda är stolta och har fördomar om varandra, något som under romanens gång både stökar till och trasslar till det för dem båda.

Klarar det Becheltestet? Ja! Det är många kvinnor i romanen, varav majoriteten är namngivna och de talar om något annat än män vid några tillfällen.

Hur är det romantiska intresset? Mr. Darcy är det primära romantiska intresset för Elizabeth, men romanen innehåller Mr. Bingley som romantiskt intresse för Jane, samt Mr. Collins och Mr. Wickham som tilltänkta romantiska intressen. Då dessa är en relativt stor del av romanen kändes det lämpligt att lyfta samtliga.

Mr. Darcy framstår som oförskämd och stolt, men under romanens gång framstår det som ett resultat av en händelse och som att han genomgår en karaktärsutveckling mot det bättre. Han visar inte tecken på manipulation eller gaslighting, och då Elizabeth avböjt hans frieri så respekterar han det och hennes önskningar. Han är i en maktposition som en av romanens rikaste personer, men använder inte detta aktivt för att skapa en maktobalans.

Mr. Bingley är även han ett rimligt romantiskt intresse. Han framstår i texten som något osäker och eventuellt lättövertalad men att läsa scener med honom närvarande skapar inga obehagskänslor hos läsaren.

Mr. Collins är mannen som ärver familjen Bennets hus vid Mr. Bennets bortgång och detta ger honom en maktposition då han kommer till familjen Bennet för att ta sig en fru. Han är även väldigt mån om att tala om sin patron, Catherine de Bourgh, och alla de privilegier och förmåner han får av denne. Detta ger ett väldigt osympatiskt inslag då Mr Collins hävdar sitt anseende, framförallt så familjen Bennet är i behov att få fem döttrar bortgifta utan mycket till hemgift.

Mr Wickham är något av en falsk hjälte och slutar som Lydias romantiska intresse. Han ljuger under romanens gång om sin bakgrund för att vinna sympati och har tvivelaktig moral. Detta går ut över andra då han dels lämnar skulder men även rymmer med Lydia utan att ha för avsikt att gifta sig med henne (något han senare gör). Dock fyller han och Mr. Collins positioner i boken snarare till att höja Bingely och Darcy som lämpliga romantiska intressen till de ”lämpliga” systrarna Bennet Jane och Elizabeth.

Romantiserar texten ohälsosamma relationer? Jag skulle vilja argumentera att Mrs Bennet har ohälsosamma realtioner. Dels med sin make men även med sina döttrar. Detta utifrån att hon verkar leva i sin egna värld och sakna mycket sympati eller empati för någon av dessa. Även Mr. Bennet har denna empatilösa karaktär och har samma dåliga relation till både fru och barn. Dock skulle jag inte säga att texten romantiserar dessa förhållanden.

Hur är representationen? Texten skrevs under tidigt 1800-tal av Austen och som därför något väntat är det primärt vita karaktärer som framstår som heterosexuella. Så representationen är bristfällig, men även något försåtlig då klassiker inte är kända för att vara en genre med mycket representation.

Finns det några stereotyper? Det finns en del uppfattningar om att goda egenskaper och vackert yttre går ihop (en väldigt vanlig uppfattning under 1800-talet) och det finns en linje mellan ”goda” kvinnor (Elizabeth, Jane och Miss Darcy) och ”dåliga” kvinnor (Mrs Bennet, Lydia, Kitty, Miss Bingley, Lady Cathrine) som jan kännas något tröttsam i vissa stycken.

Hur hanterar texten våld? Det finns inte mycket till våld i böckerna, endast prat om duellering vid Lydias rymning men detta händer inte. Utöver detta är det inga konflikter som löses med fysiskt våld.

Rekommendationer: Jag tycker att man borde göra ett försök att läsa en nyare översättning av Stolthet & Fördom om man inte läst den förr. Det är intressanta karaktärsporträtt som är relevanta trots att de skrevs för över 200 år sedan. Romanen är rolig, medtagande och intressant då detta är en text som inte klarar det omvända becheltestet, där män pratar om något annat än kvinnor.

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×