Glaset halvfullt

22 april, 2021 No Comments

Det är den tiden på året när man står med ena foten ute i sommaren och den andra fastklibbad i vinterrusket. Något som inte bara verkar vara reserverat för vädret, utan det mesta just nu. Vaccinationerna av Covid-19 har dragit igång ordentligt samtidigt som smittspridningen ökar. Vi ska stanna hemma så mycket som möjligt, samtidigt som livet fortsätter att gå. Det är onekligen en spännande tid, som många av oss säkert kommer titta tillbaka på med lite förundran.
Hur kom vi igenom det där året egentligen?

Med varma dagar så är det flera av oss som springer ut för att sitta mot en solig vägg med slutna ögon. Eller gå på lokala äventyr med dem vi tycket om och bor med. Exempelvis som när jag och Angelica gick till den närliggande forsen och hälsade på mitt favorithus! Visst är det gulligt? Det såldes för några år sedan för hisnande en krona (!).

Man kommer dit genom att gå över en liten bro, och det ligger helt idylliskt mellan ängar och träd. När Angelica var liten hade ett äldre par kaniner här- gissa vem som ville besöka dem i tid och otid? Men under hela tiden som jag varit ingift i släkten (11 år nu) så har det stått hyfsat tomt här. Efter att ha förevigat den fina trappen så knallade vi vägen bort och diskuterade både högt och lågt. Det är skönt att ha sådana promenader ibland. Där det viktiga och tunga kan varvas med det lättsamma och höga skratt.

Efter långhelgen så blev det hela 17 grader varmt. Så när jag slutade var jag tvungen att sätta mig på en bänk. Det är svårt att förstå nu, tre dagar senare när det öser ned snö. Men det är väl så, att livet är både det ena och det andra samtidigt. Otroligt vackert, svårt och på något sätt så kommer allt att ordna sig. Till sist.

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×